För det första så har jag glidit ifrån en massa personer och för det mesta så känns det som bara skit för man vet hur jävliga många människor är som bara snackar bakom ryggen på en. Så det känns väl sådär.

Men om dom nu tycker att problemen inte är värda att hantera så kan dom väl bara gå och gräva ner sig för jag orkar inte bry mig.

Jag låter så många köra över mig. Jo jag gör min röst hörd och vill jag någonting i liksom en grupp och så, men om det är personligt så kan jag ta vadsom helst. Vänner kan bara köra över mig och jag står där och tar skit sen går jag hem och gråter som en barnunge för att jag inte kan stå upp för mig själv.

Men inte bara vänner. Familj och sånna saker. Jag kan förtjäna ett MVG på en uppsats men får bara VG, låter löjligt men blir jätte ledsen och sånt..

Sen så i onsdags dog en vän till mig. Vi var väl inte så där jätte nära men jag bröt ändå ihop. Spelade som ingen roll att det var 1,5 år sedan vi verkligen umgicks och så men har varit jätte ledsen över det och typ inte skrattat eller varit glad sen dess.. Jag börjar som tänka på alla minnen som jag liksom glömt bort och blir så ledsen eftersom vi kommer ju aldrig att göra någonting igen och jag börjar bara tänka på allting man skulle ha gjort innan det är försent och så...

Efter att varit ledsen över det och inte kunnat sova så bestämmer sig mammas pojkvän att flytta. Typ bra tajming gubbjävel. Så då ska jag stå där med min skit och samtidig lyssna på hur han är jävlig mot min mamma och hon är jätte ledsen.

Kan ju inte säga att jag är ledsen för att han ska flytta, är ju inte precis ett fan. Men att se sin mamma så jävla förstörd då han packar i deras saker i lådor och typ drar. Jag menar, jaja hejdå köksbordet, vars fan ska vi äta?

Sen mitt i skiten ska jag fylla år också, det känns ju så jävla kul då...

Så imorgon så blir jag 16. Jag kommer sörja stoffe, tänka på gamla födelsedagar och liksom vilka som var med som inte är där, alla kommer vara ledsna till och med jag, jag kommer må så jävla dåligt för att jag ska vara glad och få presenter så alla andra i huset mår piss. Känner mig inte precis taggad på det, dessutom ska typ mamma jobba och jag har ingen aning om pappa kommer eller inte.

Känner att om inte mina vänner skulle komma skulle jag förmodligen bara deppa! Tur att jag har dom, älskar dom alla så mycket!